ÄNTLIGEN VILLA

..........fyller jag 30 år! Åldersnojja? ja lite! ålderskris? nepp. Hade jag varit singel och bott ensam i en liten lägenhet, varit arbetslös och utan utbildning DÅ hade jag nog krisat just nu. Inte för att det är fel på att var singel, bo i lägenhet, vara arbetslös eller inte ha en utbildning men kombinationen kan nog skapa lite ålderskris när man inser att man lämnar 20-nånting åldern.

Jag är trots allt nöjd med mitt liv. Jag har en man som jag älskar, ett underbart barn, ett hus jag trivs med, en bra utbildning och ett bra jobb. Jag kan inte säga att jag ÄLSKAR mitt jobb men jag tycker om det och jag jobbar med väldigt trevliga och bra människor som jag tycker om och bara det är ju faktiskt underbart :D Summa summarie så har jag inte så mycket att klaga på. Hade jag fått leva om mitt liv så hade jag nog inte gjort så mycket mer annorlunda (jo vissa dumma saker) men överlag så hade jag inte det bortsätt från två saker.

1. Jag skulle skaffat mitt första barn tidigare, nu var jag ju inte i den fasen tidigare (eftersom jag flyttade iväg för att läsa på högskola i 4-5år) men jag önskar att jag varit det eller att jag kombinerat studier och skaffa barn.....

2.Jag önskar jag valt en annanväg när det gäller vänner (nu pratar jag om högstadie eller framför allt Gymnasiet) Att jag valt andra vänner då som jag hade haft kvar idag. För jag saknar INTE de vännerna jag hade då (lång historia) men jag saknar det där fenoment med att ha sina vänner från förr.... hänger ni med. Jag har inte blivit bränd av killar men däremot av vänner vilket gör att jag har oerhört svårt att lita på vänner och folk jag umgås med. Det är svårt att släppa fasaden. Jag tror alltid att det finns en baksida och har svårt att tro att någon vill umgås med mig för att de vill det för att de tycker om mig.... detta är ju ett resultat av hur jag blivit behandlad av vänner förr och även för inte så länge sen. 

Dags att skriva veckans djupa blogg inlägg. Denna gången känner jag att jag måste skriva av mig lite om det här med att ha barn.

Jag vill börja med att tydliggöra att jag ÄLSKAR mitt barn. Jag kan bli förundrad över hur man kan bli mer och mer kär i denna lilla människa för var dag som går och hur man kan längta så mycket efter någon som man såg för bara några timmar sen? Jag älskar mitt barn, jag skulle göra allt för henne och hon är mitt allt. Därmed inte sagt att man då och då (oftast någongång varje dag) kan bli lite lätt frustrerad över gnäll, kink och annat mindre trevligt som kan hända i vardagen. Det är ju många gånger just vardagen som gör att vi blir sura, griniga och snöar in oss på alla måsten. Jag brukar säga till mig själv ibland att jag ska sluta med att känna mig tvungen att plocka och feja hemma och bli irriterad på Saga för att hon drar i mig och vill ha uppmärksamheten. Att istället FÖRST och FRÄMST bara vara med henne en stund när man kommer hem och leka, pyssla eller gå ut SEN kan jag ta itu med allt det där som man igentligen tycker är tråkigt som att tvätta. Att umgås med sitt barn är ju ändå något roligt så  varför suckar man? Nej, FÖRST umgås SEN diska!!!!! och jag har blivit bättre på att släppa alla måsten och njuta av stunden. Man ska värdesätta att man själv över huvudtaget haft/har möjlighten att kunna få barn. Alla kan inte det.

Ibland läser man eller hör om föräldrar som inte verkar tycka att barnen är det viktigaste utan de BARA suckar och klagar över sina barn. Inga varma ord eller känsloyttringar. Allt är bara jobbigt. Då undrar jag VARFÖR skaffar man barn då eller rättare sagt varför skaffar man FLER barn då. Innan man får sitt första barn är det ju lite svårt att veta vad det innebär men efter nr 1 har man ju ändå en aning om hur livet blev? Är det återigen något man skaffar för att man "SKA HA" barn för anses vara lycklig. Att ventulera sig och avreagera sig ibland inför vänner mm är ju nödvändigt men det finns gränser och man får aldrig låta sitt/sina barn känna sig oönskade. Tänker du de tankarna så håll dem för dig själv då ditt barn har inte själv valt att komma till världen

Jag tror stark på teorin att ett barn kommer när det kommer och väljer själv när det ska komma (förutsatt att det där kroppsliga mellan man och kvinna skett då förståss) men att planera för mycket är nog ingen idé. Man kan försöka skaffa barn men barnet/ödet/Gud väljer om det ska komma till världen. Förhoppningsvis föds det i ett hem där det får mycket kärlek och närhet och när det växer upp så känner det att Här är jag, jag är här för att mina föräldrar älskar MIG och ville att just jag skulle komma till världen!

Igår började stepen igen :D härligt att röra på sig igen efter ett långt break. Satt och funderade innan på våra skräprum och fick ett oerhört sug på att RÖJA. Så det är vad jag ska fortsätta kvällen med!!! Nu jÄ-AR ska det blir ordning på torpet, rent i skåpet, rensat i rabatten osv ja inte ordagrant allt detta just nu men i alla fall stor rensning i rummen. Sen kan slut renoveringen av rummen ske dvs målning, tapetsering, golvläggning och inredning.

Ikväll är det Vinjunta igen TJIHOOO, så himla kul. Ikväll är det Emma som är värdinna. Emma är en toppenvärdinna och en riktig party pingla så kvällen lär bli festlig.

Igår var vi och såg Snabba cash på bio. Jag hade tänkt köpa och läsa boken men nu kan jag ju hoppa det :D Den var jättebra. Lite brutal och med en aningens irriterande slut men om inte annat så kan man gå och se den ENBART för huvudrollsinnehavaren Joel Kinnaman. Han är ju aningens dreggig i Johan Falk filmerna men i snabba cash är han mycket "trevlig" ;) Läste en recention av filmen som påstår att boken ska vara bättre (precis som Stig Larssons) och att filmen kommer få två uppföljare. Det innebär att slutet var ganska logiskt! I vilket fall som hällst Bra film och framför allt välgjord med bra skådespelare.

Gick igenom mig själv igår och kom fram till inte heller jag är bättre än alla andra men det har jag ju aldrig påstått iof ;D Jag menar så ni inte tror att jag är en sur, bitter, moraltant utan ett liv. Jag har asakrukor (orkidderna har dock dött) märkesgardiner, märkeskläder, oftast välstädat (fast det är för att jag tycker det är kul när dammsugaren rasslar) vi åker på skidsemester (för att vi älskar det) vi umgås med vänner och familj och har barn. Men jag skulle ALDRIG köpa något för att grannen köpt något eller för att man "SKA" ha något. Sen bojkottar jag Thailand mest för att det är ett sånt JÄVLA tjat om Thailand och för miljönsskull. Vi kanske åker till Thailand nån gång vi med men då för att vi vill det inte för att andra tjatar. Jag åker hellre till New York igen eller Grekland fast det är väll inte så miljövänligt det heller.....