ÄNTLIGEN VILLA

Appropå Österlen så måste jag berätta en ganska kul grej som hände där som beskriver mig ganska så bra. Vi var alltså och semestrade på österlen för snart 5 år sedan. På ankomst dagen efter incheckning och uppbärning av de 396 väskorna som jag och Ulle släpat med oss. Vii skulle faktiskt ut och rida oxå därav alla väskor ;D Vi står där allihop och pustar ut efter allt spring i trapporna utanför våra rum när jag plötsligt vänder mig om och traskar rakt in ett öppet rum (vet än i dag inte vad jag tänkte på?!) Kollar runt blir förvånad och utbrister "Har ni redan bäddat?" Tanten som sitter där inne ger jag en misstänksam blick och sen går jag ut. Alla tittar helt stumt på mig. Tanten såg fundersam ut, Peder och Ulle tittar på mig med höjda ögonbryn och Mathias han flyr. Jag tittar på dem och ser fundersam ut. Varför satt det en tant på Peders rum? och hur fan hann de bädda?............ Jag hade alltså vänt mig om och gått in i någon ANNANS rum blängt på hon som bodde där och sedan ställt min fråga. När jag inser detta börjar jag skratta hysteriskt över min egen dumhet och tanten tittar ännu mer konstigt på mig! Hon trodde nog att jag var en kvarglömd pasient från den tiden vandrahemmet var psykklinik.